Jag gör det enkelt för mig och kopierar in ett par reflektioner som jag skrev på FB under tiden denna fruktansvärda attack pågick. Vi har ett läge där spänningarna ökar och där dessa attentat bidrar till ytterligare polariseringar. Jag är mycket frustrerad nu.
=== Dag 1
Idag finns anledning att markera för yttrandefrihet och vikten av det fria ordet, inklusive all form av satir. Je suis Charlie Hebdo!
=== Dag 2
Nu börjar nästa fas i kampen om tolkningarna av attentatet. I tysk och svensk TV talas det om hur detta ‘absolut ingenting hade med islam att göra’ (vilket är vansinnig förnekelse av vad som faktiskt står i skrifterna och hur Koranen tolkas av många utövare), och de politiska islamkritikerna får vatten på sin kvarn genom att säga att ‘detta är islams rätta ansikte’ (vilket är en vansinnig överdrift med tanke på de OLIKA tolkningar som tillåtits genom århundradena)
Fronterna hårdnar. Det ska vara för eller emot. Den balanserade, argumenterande och öppna diskussionen för att hitta medel att samsas försvinner i kakafonin av åsikter. Och andan i Charlie Hebdos satirtradition är snabbt glömd. Bäst då att läsa Salman Rushdies religionskritiska fördömande av attentatet för att återfå fokus på det viktiga.
=== Dag 3
Nu när de fruktansvärda attentaten äntligen verkar vara över, så vill jag påminna om en sak: Medan våra svenska medier skriver spaltmeter om att försvara yttrandefriheten, vänligen kom ihåg att satirtidningar som Charlie Hebdo INTE ENS ÄR MÖJLIGA i Sverige pga lagen om hets mot folkgrupp! Och minns att kända konstnärer/provokatörer/satiriker som Lars Vilks och Dan Parks blir kallade högerextremister och rasister av exakt samma tidningar som nu så skenheligt försvarar en fransk satirtidning. Och då är Vilks’ rondellhund inte i närheten av dom bilder som Charlie Hebdo släpper varje vecka. Minns detta nästa gång när ni ser artiklar om nästa rasistjakt i AB eller EX och skicka gärna en påminnelse om deras försvar av yttrandefriheten som dom publicerar nu. Det tänker jag göra.
Betraktelser från sjökanten 