84. Nya drivkrafter

Förändring drivs av desperation eller inspiration. Ett kraftfullt mänskligt axiom som bevisats om och om igen. Det senare är det som medelmåttan drömmer om. Men att enbart se denna väg leder rakt in i livets återvändsgränd. Vi kommer alltid till en punkt där vi säger stopp! Hit men inte längre, jag har skapat min värld, är nöjd, och vill inte vågar inte gå längre. Den gränsen kommer omärkligt smygande i varje medelmåttigt liv.

Det kommer en tid då vi sitter med vinglas eller lakritssnöre i fredagssoffan och njuter av livet vi skapat. Denna ack så bedövande känsla. Medelmåttans tröst. Men parhästen till njutning är oro. Skydda det vi skapat och skrapat ihop så vi kan fortsätta njuta av våra välförtjänta små frukter. Och rädslan att förlora det vi har blir starkare än viljan att fortsätta framåt och riskera att förlora allt.

När inspirationen vittrar bort i liknöjdhet och förlusträdsla… då är man framme. Good enough? Så många är dom som förmultnar i sin krympande bubbla. Så kan man kan bygga ett helt land med medelmåttor.

Det är i krisens desperata tankar och flyktinstinkterna som dom verkliga förändringarna sker. När man tvingas släppa taget på riktigt eftersom inga trygga alternativ synes finnas kvar. Man faller mot sin egen förintelse när vingarna inte bär, och det bästa man kan hoppas på är att man inte river ner tillvaron för sina nära och kära på väg ner. Eller så växer man över sig själv och börjar sväva iväg mot okända landskap. Desperat flöjlande för att på något sätt söka kontroll över riktning och höjd.

Inspiration är ordning. Desperation är kaos. Själv är jag en fallen inspiratör i desperationens famlande mörker. Ska jag bli mer konkret? Jodå, det kommer. När bara desperationen eller inspirationen är stark nog. Men ännu gör jag motstånd. Ett litet tag till.

83. Återupprepning av bloggarens idevärld

Ur bloggens syfte och programförklaring, skrivet i november 2012:

”Att sträva efter att förstå världen och trenderna, att kunna bemöta min nästa med respekt, hövlighet och tillit. Det är allt jag kan hoppas på. Och det är så jag vill kunna leva tillsammans med människorna runt mig.”

Politiska frågor: Jag vurmar speciellt för områden som är viktiga för en stabil samhällsutveckling i fred och frihet. Dom områden som tenderar att påverka många andra. Dom som styr samhällsutvecklingen. Där antingen degraderas eller utvecklas humanismen, individualiteten, respekten och tilliten mellan människor. Här finns människor med mod och reella ideer, eller opportunister som böjer sig dit vinden blåser. Här finns genialitet och idioti. Fast egentligen allting samtidigt. Ingenting är svart eller vitt, här finns så många tankar, så många förhoppningar och farhågor. Ett brännande område där många bara flyter med strömmen. Jag vill inte göra det, utan hitta mitt lugna bakvatten från vilket jag kan observera, och där jag kan vila ut i förvissning om att jag vet vart jag vill komma.

Religiösa frågor: Uppenbarligen är det viktigt för så många människor. Tron, skapelsen, livet efter detta som ger hopp och förtröstan och ibland en bottenlös förtvivlan. Det förstår jag efter många samtal och otaliga observationer.  Själv är jag agnostiker och litar på vetenskaperna, älskar sökandet efter nya sanningar och dess metoder för att ge svaren. Där vilar jag i trygg förvissning om sakernas tillstånd, dock med stor förståelse för andra vinklar, så länge jag känner att de ger dom den tröst dom behöver. Det gäller att behålla ödmjukheten, så tankarna far iväg varje dag i mängder av riktningar. Ett viktigt ämne att förstå och utvecklas i. Inte minst för att så många drivs av detta i all sin tysta styrka.

Ideologier: Alla dessa -ismer. Humanism, socialism, konservatism, liberalism, nationalism, anarkism, royalism, …. själv vill jag inte förfalla i någon utan kommer hålla mig till sakfrågor som i bästa mån är i samklang med mina grundvärderingar. Ingen kommer att tränga in mig ett -ism hörn. Aldrig någonsin att jag identifierar mig med någon enda -ism!! Låt det stå på min gravsten. Så fort man stämplas in i en -ism får man hela paketet med all nuvarande och historisk tolkning på köpet. Men sådan är världen, att dessa kategoriseringar görs, och kanske måste dom göras för kunna behålla en överblick. Oj, här finns så mycket att berätta.

Media och dess effekter: Vi är alla slavar under informationsflödet: Vad som berättas, hur det berättas, vad som inte sägs, vad som förstoras, vad som förminskas. Hur vi filtrerar varje liten bit och byte genom våra mentala filter. En sak som jag efter många smärtsamma erfarenheter har märkt är:  Media, alltså främst våra vanligaste TV, Radio och tidningskanaler, bidrar idag inte till mina samhällsideal. När jag väger deras för och nackdelar så är resultatet kraftigt negativt. Det är en sorglig syn och bekymrar mig starkt. Så många gånger jag vill ruska om en skribent och skrika, hur tänker du nu! Men det finns ljuspunkter. Dom skall jag också berätta om.

Och det viktigaste: Alla dessa områden hänger ihop ingenting är helt svart och ingenting är helt vitt. Allt, precis allt, är i en ständigt föränderlig gråton på väg någonstans i en mer eller mindre hög pendelrörelse. Samtidigt som tiden oåterkalleligen sätter varje ny pendelvändning i ett nytt sammanhang. Den synvinkeln tänker jag förmedla så gott jag förmår.

Det är trenderna jag vill se, de stora penseldragen. Inte förlora mig i små detaljer som gör att jag inte kan se skogen för alla träd. Jag vill istället vart skogen breder ut sig…var den tar slut… hur den verkar växa och krympa åt olika håll i takt med att jordmån, skogsbränder, regn och torrperioder förändrar förutsättningar för den. Så… det är oftast med dom glasögonen inläggen skall läsas, även om personliga minnen och instick också kommer att förekomma.

Uppdatering 13-06-11:

För dig som är ny på bloggen rekommenderar jag följande läsning först, innan du ger dig på att läsa det senaste. Det ger en bättre förståelse över bakgrund och grundtankar till varför jag tycker och tänker som jag gör.

Om hur jag ser på mina medmänniskor och deras behov
Om en grundsten i min världsbild: Förutsägbarhet
Om min inställning till massmedia
Om en av mina favoritanalogier för att beskriva samhället: Pendelrörelsen

82. Nya tider nya inlägg

Tiden går. Ska bloggen få nytt liv? Skrivklådan finns där.

81. Symboler vs realiteter, en skiljelinje för vad man får skoja om.

Jag vill härmed göra en förtydligande distinktion mellan vad som är kritiserbart och vad som inte är det i samspelet mellan människor. Läs gärna först min utläggning om hur man skiljer INDIVIDERS medfödda (och därmed inte kritiserbara) egenskaper, och deras åsikter och handlingar (som ÄR kritiserbara):  Förhållnigsregel för vad man får kritisera och vad som är tabu.

I känslostormarna runt Charlie Hebdo-attentaten har jag haft en del diskussioner med människor som tycker att man inte ska skoja om Muhammed eftersom han är helig för vissa människor och att skoja sårar deras känslor.

Jo, man får visst skoja om någons profet, någons fotbollslag, någons flagga eller någons älskade tomtesamling. För här handlar det om någons SYMBOLER.

Att göra narr av SYMBOLER är satirens kärna och tjänar till att väcka till eftertanke, antingen via att man skäms, blir förbannad, förskräckt, eller på något annat sätt känslomässigt berörd.

Det är en viktig skiljelinje mellan att göra satir av någons avgud eller åsikter, och om en livs levande verklig persons egenskaper. Det första är acceptabel och ofta nödvändigt för att väcka nya tankar, det är ofta smärtsamt men får aldrig vara olagligt. Det sistnämnda är avskyvärt och nedbrytande därför att det kränker en individs nu existerande fysiska VÄRDIGHET, och att hålla på med det bör vara uteslutet för en normalt funtat människa.

När vi nu talar om detta…. så har jag just därför väldiga problem med den svenska lagen om hets mot folkgrupp. Den har det goda syftet att skydda minoriteters integritet och säkerhet, men används allt oftare till att förhindra varje kritik eller skojerier om dessa GRUPPERS (här handlar det alltså inte om individer) kulturella uttryck eller heliga symboler. Det är ett problem. Och när det utnyttjas av dessa grupper för att undertrycka normal yttrandefrihet och problematisering så blir det ett STORT problem.

 

80. Charlie Hebdo, ett par reflektioner

Jag gör det enkelt för mig och kopierar in ett par reflektioner som jag skrev på FB under tiden denna fruktansvärda attack pågick. Vi har ett läge där spänningarna ökar och där dessa attentat bidrar till ytterligare polariseringar. Jag är mycket frustrerad nu.

=== Dag 1

Idag finns anledning att markera för yttrandefrihet och vikten av det fria ordet, inklusive all form av satir. Je suis Charlie Hebdo!

=== Dag 2

Nu börjar nästa fas i kampen om tolkningarna av attentatet. I tysk och svensk TV talas det om hur detta ‘absolut ingenting hade med islam att göra’ (vilket är vansinnig förnekelse av vad som faktiskt står i skrifterna och hur Koranen tolkas av många utövare), och de politiska islamkritikerna får vatten på sin kvarn genom att säga att ‘detta är islams rätta ansikte’ (vilket är en vansinnig överdrift med tanke på de OLIKA tolkningar som tillåtits genom århundradena)
Fronterna hårdnar. Det ska vara för eller emot. Den balanserade, argumenterande och öppna diskussionen för att hitta medel att samsas försvinner i kakafonin av åsikter. Och andan i Charlie Hebdos satirtradition är snabbt glömd. Bäst då att läsa Salman Rushdies religionskritiska fördömande av attentatet för att återfå fokus på det viktiga.

=== Dag 3

Nu när de fruktansvärda attentaten äntligen verkar vara över, så vill jag påminna om en sak: Medan våra svenska medier skriver spaltmeter om att försvara yttrandefriheten, vänligen kom ihåg att satirtidningar som Charlie Hebdo INTE ENS ÄR MÖJLIGA i Sverige pga lagen om hets mot folkgrupp! Och minns att kända konstnärer/provokatörer/satiriker som Lars Vilks och Dan Parks blir kallade högerextremister och rasister av exakt samma tidningar som nu så skenheligt försvarar en fransk satirtidning. Och då är Vilks’ rondellhund inte i närheten av dom bilder som Charlie Hebdo släpper varje vecka. Minns detta nästa gång när ni ser artiklar om nästa rasistjakt i AB eller EX och skicka gärna en påminnelse om deras försvar av yttrandefriheten som dom publicerar nu. Det tänker jag göra.

79. Decemberuppgörelsen: Socialmoderaterna går mot totalitära tankegods

Vi har idag fått decemberuppgörelsen i svensk politik. På ytan är det en bra och pragmatisk lösning för ett stabilare parlamentariskt läge med en regering i minoritet. Framförallt är det en lättnad att vi slipper en valrörelse som kunde blivit den smutsigaste i mannaminne och ytterligare polariserat ett redan uppsplittrande politiskt Sverige. Bra!

Men: Kom ihåg att den ENDA anledningen att denna uppgörelse har behövt göras är för att man vägrar att erkänna 13% av väljarna och helt utesluter Sveriges tredje största riksdagsparti.

Allt annat lika så kommer SD härigenom att ses alltmer som det enda oppositionspartiet. Med tanke på vad svenska folket i olika undersökningar tycker om förd invandringspolitik så har man en marknadspotential på 40-60% av väljarkåren.

Genom uppgörelsen tar socialmoderatern ett rejält steg mot ett system som bakom stängda dörrar sidsteppar riksdagens beslut, och gömmer beslutsprocesserna för sina väljare. Här etableras samarbetsformer som egentligen är förbehållna en tillfällig samlingsregering för ett land som är i krig. Men man väljer alltså att gå denna radikala väg för att osynliggöra ett demokratiskt valt parti i Sveriges riksdag.

Den politiska adeln anser tydligen att dom är i krig, och sluter sig för att kunna bekämpa en växande väljaropinion som också innefattar sina egna kärnväljare.

Vi har tagit ett litet men tydligt steg mot ett totalitärt styrelseskick förklädd i demokratisk dräkt.

78. Systemkollaps pågår.

I dagarna kom nya prognoser om asylinvandringen till Sverige för dom närmaste åren. Den digra rapporten från migrationsverket är egentligen bara en fortsättning på den sedan ett decennium inslagna vägen, nämligen att Sverige är en asylmagnet av enorma mått, och att detta kommer att ytterligare öka under överskådlig framtid. Magnituden av skeendet saknar motstycke i svensk historia.

Asylsystemet har redan havererat, där kommun efter kommun körs över i en desperat jakt på bostäder, där kostnaderna skenar utanför all kontroll och gräver djupa hål i statliga och kommunala budgetar. Där personal bränner ut sig och det saknas resurser och kompetens i alla led.

Nästa myndighet har nu larmat om en förestående systemkollpas: Arbetsförmedlingen.

Beskeden från rikspolitikerna är dock entydigt: ”Öppna era hjärtan” (Reinfeldt) ”Sverige ska vara den humanitära stormakten” (Bildt) ”Vi viker oss inte för rasister” (Romson) ”Ingen ändring av kursen” (Löfven)

Det vi ser framför oss är en bomb som exploderar i slow motion och tryckvågen breder ut sig. Systemkollaps pågår.

===========================================

Intressanta länkar till bloggar som belyser fenomenet från lite olika synvinklar:

http://cornucopia.cornubot.se/2014/11/valprognos-for-sd-i-nasta-val-1869-av.html

http://www.dagenssamhalle.se/kronika/taenk-om-stockholm-tog-emot-112-200-asylsoekande-11802

http://statsmannen.blogspot.se/2014/11/105000-nybyggare-2015.html

http://ledarsidorna.se/2014/11/bomben/

Den humanitära stormakten kontra de inhumanitära småmakterna

77. Hon dödar våra barn! Om hur lätt vi blir till en pöbel.

En kvinna står tryckt mot en lyktstolpe i Donetsk. Hon är draperad med ukrainska flaggor och bredvid står en beväpnad milissoldat som hindrar henne att fly. I handen tvingas hon bära en skylt där det står

”Hon dödar våra barn” 

Det är en livligt trafikerad gata mitt i stan. Folk stannar till och tillåts skrika, spotta och sparka på kvinnan. Att hon är ensam, gråter och är totalt hjälplös är inget som bekommer pöbeln. Pöbeln funderar inte en sekund över om hon ens är skyldig till påståendet på skylten. Hon chavotterar som en symbol för ondskan, och människor svarar upp med dom lägsta av instinkter i ett eskalerande inbördeskrig.

Vi har sett det många gånger förut, men Ukraina är ett bra visningsobjekt för hur snabbt det kan gå att väcka pöbelns blodtörst. Detta sker just nu. För ett par månader sedan hade denna bild varit otänkbar, även för de flesta av dom som idag är beredda att bespotta försvarslösa fångar och även döda för den ‘goda’ sakens skull.

Vi ska alla vara medvetna om att majoriteten av oss som anser oss vara goda, laglydiga och rationella medborgare i detta stabila samhälle också kan bli en del av en blodtörstig pöbel. Det krävs bara en händelsekedja av eskalerande våld, rätt propaganda och lite existentiell skräck så är vi där. Beredda att döda det onda i godhetens namn, glömmandes vilka vi var förut, blint lydandes handen som pekar ut för oss vilka dom onda är.

Detta mina vänner är något vi ska påminna oss själva om så ofta vi kan. Insikten om vår anpasslighet, och hur lätt vi påverkas av omständigheterna. Detta måste vara en del av våra reflektioner och hur vi tolkar vår omvärld. INGEN av oss är immun.

Förhoppningsvis minskar en regelbunden tanke på vår svaghet risken att vi själva en dag står där som en del av problemet, när vi ju bara ville så väl…

Läs gärna mitt gamla blogginlägg om pöbeln och dess konsekvenser.

76. Enkel förhållningsregel för vad som kan kritiseras

Här följer en enkel regel om hur man agerar i samspelet mellan vuxna människor för att bibehålla repekt och värdighet i diskussioner och attityder:

Det som är medfött och personen inte har valt själv ska INTE kritiseras eller hånas på något sätt. Aldrig! Det är mobbingfasoner och kränker människans värdighet. Det är destruktivt och nedbrytande. Punkt.

Det som en person frivilligt säger eller väljer att göra är ok att kritisera.

Det betyder till exempel att hudfärg, etnicitet, kroppsliga attribut, handikapp, geografisk härkomst eller sexuell läggning är tabu. Att kritisera eller skämta om en persons egenskaper ÄR ett övergrepp på deras mänskliga värdighet och man ska undertrycka varje impuls att göra det. Inte ens om personen själv uppmuntrar till skämt om sig och sina attribut vill jag haka på det. Judar kan få köra judeskämt, svarta kan få köra negerskämt, eller bögar kan få skämta om sin sexuella läggning. Men det betyder inte att det är ok för mig att haka på eller förstärka det utifrån utan vidare.

När jag bjuder på mig själv och skämtar om mina egna svagheter eller knasiga egenskaper så är det i grunden en positiv egenskap och något som jag högt uppskattar även hos andra. Detta kan verkligen berika en relation, men jag vill inte att de omkringsittande därmed ser det som ett frikort för fortsatta skämt om mig.

Man kan inte heller kritisera någon för vad deras föräldrar är eller har gjort, eller var man har växt upp någonstans. Att komma från en släkt med krigsförbrytare för femtio eller hundra år sedan har inget att göra med hur man bemöter deras barn idag. Det finns inget som heter arvssynd!

Man kan däremot kritisera åsikter, attityder, livsinställning, livsval och även trosföreställningar. Den som har gått med i ett parti, ett samfund eller en förening, eller uttrycker åsikter om samhällsfrågor kan definitivt ifrågasättas utan att man behöver hålla sig tillbaka.

Religionstillhörighet och tro kan alltså kritiseras. Jag vill dock lägga in en brasklapp att vi här rör oss i ett gränsland där många har sin tro mycket djupt inflätad sedan barnsben som en kroppslig och själslig identitet så att den känns medfödd och oföränderlig. Man bör alltså vara försiktig här och noga veta vad man vill med det. Själv kan jag aldrig kritisera någon människas behov av en tro, men jag kan ifrågasätta konsekvenserna av deras tro. Till exempel kan jag kritisera om någons religionsutövning föreskriver månggifte, om man kräver samhälleliga särrättigheter, eller om tron får konsekvensen att icke troende förtrycks.

Ett par saker till: Varje kritik mot en person ska vara saklig, innehålla exempel, och ha ett konstruktivt mål med kritiken och ifrågasättandet. Du ska veta vad du vill ha ut av det. Dessutom ska du undvika floskler och generaliseringar om grupptillhörighet, eller antaganden om din menigsmotståndares åsikter. Du får ifrågasätta, men du ska också lyssna.

Observera också att ovanstående inte kan appliceras på barn, här gäller mycket sriktare förhållningsregler. Detta resonemang gäller mentalt friska vuxna människor som har haft tid på sig att fundera på livsval och konsekvenser av olika handlingar.

Mognad och konstruktivitet innebär att man förstår skillnaden mellan vad som är oantastbart och vad som är kritiserbart. Och du… eftersom du har rätten att ge kritik, så har du också skyldigheten att kunna TA kritik.

Enkelt eller hur!? 

——————————–

Ovanstående är en egen formulering med detta blogginlägg från Cornucopia som inspiration. Rekommenderad läsning för att få ytterligare en vinkel på detta.

75. Två valkampscitat i SD-fobins tidevarv.

Valkamp 2014, fyra veckor kvar till ett sannolikt regeringsskifte. Två citat fastnar lite extra i denna fars.

Först Reinfeldt, ang den anstormning till asylsystemet som pågått och är på väg att driva det till sammanbrott:

”Jag vet att det kommer att orsaka spänningar. Därför vädjar jag till svenska folket att visa tålamod och att öppna sina hjärtan”

Det är för det första sensationellt att han överhuvudtaget tar upp asylinvandring som ett problem. Det är första gången. Då har det garanterat gått långt, mycket långt. Sedan tänker jag att han är oförskämd. Han vädjar alltså om ÄNNU mer tålamod hos det folk vars otroliga tolerans formligen har våldtagits under en lång tid.

Allt detta med rasiststämpeln i högsta hugg till envar som dristar sig att ifrågasätta rimligheten i den politik som förs.

Han har troligen förstått att processen mot polarisering och destabilisering som har satts igång i Sverige inte längre kan stoppas med dagens medel. Och jag tror att han är rädd för konsekvenserna av det som händer nu. DET min käre Reinfeldt är jag med. Men DU har stått vid rodret för detta i åtta år nu. Blind och SD-fobisk. Och du ber nu om mer tålamod!?

Sedan Löfven, om hur privata välfärdsföretag skor sig på skattemedel:

”Jag vill säga till alla dessa välfärdsoligarker som drabbat Sverige att guldruschen är över”

Han menar skol och vårdföretag. Men käre Löfven, det finns en elefant i rummet. Migrationsindustrin. Där skär man just nu guld med täljkniv i den desperata situationen där Migrationsverket dagligen behöver 300 nya platser och finkammar landet efter uthyrare.

Campingägare, vårdföretag, fastighetsbolag, riskkapitalister… alla dras som flugor till denna guldgruva. Överallt köps det slott, hyreshus, skolor, hotell och campingplatser för att hyra ut till Migrationsverket till stora extraslantar. Attendo har i denna bransch den särklassigt mest lukrativa verksamheten. Bert Karlsson öppnar nya asylhem över hela landet och tjänar storkovan på skattebetalarnas bekostnad.

Så, kan du komma över DIN SD-fobi och ärligt ta dig an även denna gren? Eller ska du böja dig för miljöpartiets och vänsterpartiets krav på ÄNNU generösare in-your-face migrationspolitik, som kommer att kosta ÄNNU mer av skattekistan?

Jag tror faktiskt på Löfvens goda avsikter och förståelse för hur det hänger ihop. Men jag tvivlar på att han kan stå emot extremisterna i MP och V. Och inte heller han kan stoppa utvecklingen mot social, etnisk och religiös splittring.

Fyra veckor kvar av valkamp i den smala åsiktskorridorens tidevarv.

————————————————

Tillägg: Jag får ibland kommentaren att det är en dystopi jag målar upp. Det är naturligtvis inte så att jag ser samhället gå under. Långt därifrån. Sverige kommer att fortleva. Personligen är jag tacksam för allt livet ger och kommer att fortsätta göra vad jag kan för att behandla mina medmänniskor med respekt och hövlighet.

Men jag ser ett samhälle som  pga inre splittring använder upp alla sina resurser för att kontrollera situationen och hålla folket i schack, istället för att kunna ge lugn och trygghet för sina invånare så att dessa vill satsa på att UTVECKLA det. Där staten som en naturlig följd skapar alltmer repressiva lagar och kontrollsystem som vi alla kommer att må betydligt sämre av.

Och jag ser framför mig mycket onödig död och lidande på vägen mot en lägre nivå i behovspyramiden.

Det räcker fullständigt för att göra mig frustrerad.