Att använda sig av analogier är ett beprövat sätt att levandegöra berättelser eller att illustrera en abstrakt modell för att lättare förstå tankesättet.
Jag använder mig av ett antal sådana för att försöka beskriva samhällsfenomen och mänsklig utveckling. En av mina favoriter är pendelrörelsen. Dess harmoniska svängning fram och tillbaka för att beskriva hur ett samhälle, en ide, ett företag, eller vi själva ofta fungerar tilltalar mig och ger en större tydlighet i tankevärlden.
Formeln för att beräkna svängningstiden T med hjälp av längden på snöret l, och gravitationskostanten g är:
Eller varför inte titta på pendelrörelsen, med vinkeln, accelerationen och hastigheten snyggt åskådliggjort i en animation:
Nu har matematiken ingenting med mitt resonemang att göra. Men den som är matematiskt bevandrad kan säkert redan här skönja dess vackra kärna.
Pendelrörelsen har alltid haft en särskild dragningskraft på mig. Den är enkel, den är harmonisk, den är förutsägbar. Och den är estetiskt vacker att beskåda, lugnande och samtidigt utmanande med sin oändliga ihärdighet.
Just denna rörelse beskriver för mig hur samhället tycks tippa fram och tillbaka i mer eller mindre snabba, accelererande, höga svängningar. I varje ny cykel kommer pendeln i just min analogi dessutom att röra sig i ett nytt sammanhang. Ingen tidsålder är den andra lik. Panta Rei. Jag ser det som att den förutom sin egen svängning också glider fram på en oåterkallelig tidsaxel, eller i en oändlig tunnel, som tillåter samma fenomen att återuppträda, fast i nya skepnader i en nya tider med andra förutsättningar, andra deltagare och andra konsekvenser.
Därför kan man visserligen alltid dra historiska paralleller på tingens tillstånd, men man kan aldrig kopiera in dom i vår nutid och tro att utkomsten eller dess livscykel blir densamma som då.
Jag anser att många debattörer gör det väldigt lätt för sig när dom drar paralleller med tidigare tidsåldrar, UTAN att sätta in den i sin nuvarande kontext. Dom säger A men inte B och kommer sannolikt att hamna fel i sina insinuationer och förutsägelser.
Detta är givetvis en helt personlig betraktelse, ovetenskaplig och inte helt konsekvent. Men jag gillar den. Den har hjälpt mig många gånger att åskådliggöra olika infallsvinklar på livet.
Betraktelser från sjökanten 