Detta koncept är mycket centralt för ett objektivt förhållningssätt, och således viktigt i min egen begreppsvärld. Att ha förmågan att skilja på en sakfrågas faktiska omständigheter, och personen som framför, representerar eller utövar denna fråga, är enormt viktigt för att inte hamna i komplicerande resonemang, där personliga känslor, prestige och irrelevanta sidospår lägger sig i vägen för en konstruktiv debatt.
Jag kommer i bloggen att återkomma många gånger till detta när jag analyserar tidningsartiklar och politiska eller religiösa fenomen. Jag vill hävda att sammanblandningen av sak och person är det vanligaste etikettbrottet mot en sansad samhällsdiskussion. När man gör detta medvetet kallar jag det ohederligt.
I min värld har politiker och journalister ett mycket större ansvar än andra att hålla en hederlig debattnivå, därför att deras synlighet och opinionsbildande makt agerar förebild för den övriga debattvärlden. Som man ropar får man svar.
Att sammanblanda sak och person leder obönhörligen till insinuationer, till guilt by association, till känslomässighet, till manipulationer, till mentala blockeringar och frustrationer!
Många exempel lär följa.
Betraktelser från sjökanten 